Genom en öppning i bakväggen i cubiculum A1 går man in i Miltiades region. Den grävdes ut under andra halvan av 200-talet och innehåller många cubicula och arcosolia, också längs gångarna.

Den första gången (P1) är bred. Den användes oupphörligen på den tiden när man besökte martyrernas gravar, för det var den väg som pilgrimerna fick gå från påvarnas och Cecilias kryptor till påven och martyren Cornelius grav i Lucinakryptorna. På den vänstra väggen i början av gången kan man se några symboler: en duva, två monogram, en fisk, ett ankare, en liten fågel som dricker ur ett kärl. I hörnet till den första gången på höger sida sitter två inskrifter som handlar om präster: "Julianus presbyter" och "Presbyter in pace" ("prästen Julianus" och "präst i frid").
Genast efter en korsning med ett stort lucernarium ser man högt upp till höger den suggestiva marmorplattan med fågel Fenix omgiven av strålar och en gloria kring huvudet. För de första kristna var fågeln Fenix en symbol för köttets uppståndelse och födelsen till ett nytt gudomligt liv.
Låt oss se närmare på det första arcosolium. Ovanför det sitter den lilla gravinskriften över Eirene, som framställs som en orant i himlens frid. Bredvid henne sitter fridssymbolen framför andra: duvan.

Litet längre fram på vänster sida ligger Refrigeriekryptan. Den användes för bönemöten och för den rit som kallades refrigerium, alltså årsdagen av de avlidnas bortgång. Inuti ligger locket från en monumental sarkofag vars form imiterar ett tak täckt av tegel (coppo) och därför på de Rossis tid kallades "Cripta del coppo". Mitt emot ligger de fyra årstidernas cubiculum. Årstiderna symboliserar livet som fortsätter.

I änden av gång P1, strax före en grind, finner vi två cubicula. Till vänster ligger Aquilinas cubiculum med inskriften "Aquilina dormit in pace" (Aquilina sover i frid).
Till höger ligger Sofronias cubiculum. Det kallas så efter det namn på en avliden som upprepas flera gånger på bakväggen. Samma namn har också ristats in två gånger nära påvekryptan. Kanske kan vi här läsa berättelsen om en krsiten som blev så tagen av en kär persons bortgång, kanske hustruns, att han gick ned i katakomben för att finna tröst för sitt lidande. Nedanför trappan skriv han sin önskan: "O Sofronia, må du leva med dina kära!" Sedan skrev han: "O Sofronia, du skall leva i Herren". När han kom fram till detta cubiculum kände han behovet att skriva i trons ljus: "O ljuva Sofronia, du skall alltid leva i Gud", och nedanför: "Ja, Sofronia, du skall leva". Det är ett vackert vittnesbörd om kärlek mellan man och hsutru och om tro på uppståndelsen.
Lämnar man gång P1 och svänger till vänster ett halvt varv genom enkort gång, så når man gång W2. I början av gången till höger ligger Oceanus cubiculum, som fått sitt namn av den mytologiska personifieringen av havet som framställts i taket. Det är ganska litet och pryds av markerade röda band. Längre fram kommer man fram till gång Q1, som är begravningsplatsens viktigaste och längsta gång. Den kallas "decumanus", som den ena av de två huvudvägarna cardo och decumanus i en romersk stad, och dess tvärgångar kallas på samma sätt "cardines".
Några steg från utgångstrappan ligger sarkofagernas cubiculum. De är övertäckta med glasplattor och innehåller mänskliga kvarlevor.