I de underjordiska begravningsplatserna finner vi många
tecken som visar olika aspekter av de första kristnas andlighet. Ett vanligt
tema är bönen. När man bad sträckte man upp armarna, så
som en katolsk präst gör under mässan än idag. Man sträckte
upp armarna mot himlen för att offra bönerna till Gud och ta emot
hans nåd. Det är en dubbel gest som handlar om att ge och att ta
emot. Men denna gest är inte av kristet ursprung. Den berömda oranten
från Berlin, som är en staty på museet just i den staden,föreställer
en helt naken man som lyfter upp armarna till himlen i bönegesten.
Vid mitten av 200-talet utsattes de kristna för
den hemska förföljelsen under Decius. Många människor förnekade
sin tro. Själve påven Fabianus och hans sju diakoner, alltså
hela kyrkans ledning, dödades. Bara sju år senare under Valerianus
förföljelser inträffade det samma. Först dödades påven
Sixtus II år 258 med sina fyra diakoner när han överraskades
vid katakomben. Omedelbart efteråt dödades två andra diakoner
och begravdes i Praetextatuskatakomben. Kvar var bara Laurentius med ansvaret
för hela kyrkan. Också han dödades bara några dagar senare.
Många kristna, de s k lapsi, förnekade sin tro under dessa förfärliga
dagar.
Också Cyprianus i Karthago dödades i september 258. Av hans brev vet vi hur svår situationen var för kyrkan i Rom. Vid denna tid framställer en målare en båt som håller på att sjunka. Det ser ut som om slutet är nära. Masten är avbruten, seglen är sönderrivna, men mannen som står där med upplyfta armar är lugn. Hans gest uttrycker frid. Från höjden lägger Gud sin hand på hans huvud. Omkring honom har andra lidit skeppsbrott. Men han bär på samma trygghet som alla kristna: hur hemsk situationen än är skall hopet segra.
Målningarna i katakomberna visar oss de kristnas mentalitet, deras andlighet och trosföreställningar. I det romerska kvarteret Trastevere var Maria viktig. Kyrkan Santa Maria vigdes till jungfru Maria på 500-talet. Det var före Santa Maria Antiqua och troligen efter Santa Maria Maggiore, som är från år 432. Det finns målningar i katakomberna som visar hur utbredd vördnaden för jungfru Maria var. En berömd målning i Priscillakatakomberna visar jungfru Maria med Jesusbarnet och en profet som pekar på en stjärna, vilket syftar på att Bileams profetia går i uppfyllelse: "när stjärnan träder fram skall en frälsare födas av en jungfru"). Kanske är det just profeten Bileam vi ser peka på stjärnan. Andra forskare menar att det är Jesaja som förkunnar uppfyllelsen av profetian om att en jungfru skall bli havande.
En annan scen som upprepas ofta i katakomberna är de vise männens tillbedjan. De är inte alltid tre, ibland är de fyra och ibland två. Evangelierna säger ingenting om hur många de var, bara att de kom med tre gåvor, så de kunde mycket väl vara fyra, två eller fem. Man kan lägga märke till att i de äldsta framställningarna finns inte stallet, krubban, åsnan och oxen. Så framställs scenen längre fram, som på några 300-talssarkofager. Enda kända målningen med denna scen finns i San Seabastianokatakomben. De vise männens tillbedjan var ett viktigt motiv eftersom de romerska kristna kom från den hedniska världen, som tilbad avgudar.
Det finns en enda målning av jungfru
Maria som ber. På en målning i katakomben Coemeterium Maius
ser vi hur hon med uppsträckta armar ber till sin son.